ORKAR INTE VARA MAMMA

Okej, vilken dag. På riktigt, v i l k e n d a g!
Tur min klocka påminner mig om att andas. Är jag den enda vars appleklocka påminner om att andas flera gånger i timman? Börjar fundera på om jag ständigt håller andan? Glömmer jag att andas så ofta? På riktigt alltså det är något jag funderar på varje dag om jag verkligen andas.. Denna dag bara försvann, jag som skulle hinna allt möjligt men efter dagislämningen vid 9 vart klockan helt plötsligt 12:30 ..? Inte okej, jag hann ju på riktigt ingenting idag. Bara det att det tog mig över en halvtimma att ta oss ut på promenad & att jag nästan fick springa till psykologbesöket på bvc, vad händer med mig & att beräkna tider..?

Här hemma har eftermiddagen bestått av skrik. Allt jag gör blir fel i Wiggos värld. Öppnar jag altan dörren är det fel. Ger jag honom pannkakor till mellis som han ville ha är det fel osv.. Wille är förbannad rent ut sagt för att han inte kan ta sig framåt & har heller inte ro i kroppen att amma ordentligt. Ge mig bara snälla tysta barn som lyssnar för just nu är jag så trött på barnskrik & utbrott. Skäms nästan att säga det men helt ärligt så är det exakt så jag känner. Det har vart tufft länge nog nu, hur ska jag orka vara mamma? Lite så har jag känt idag & något jag pratat med psykologen om idag också. Fullt normalt tydligen att känna exakt så här..

Vi kan inte längre använda liggdelen, Wille bliiir sååå arg. Sitta upp är det enda lixom men han sitter som en påse jag vet inte vad.. han är för liten helt enkelt för sittdelen så jag måste få tag i en inovidyna.