”Jag ville bara försvinna därifrån” - FÖRLOSSNINGS BERÄTTELSE del 1

Här kommer min förlossningsberättelse med ”lillebror” jag har valt att dela upp den för att varje inlägg inte ska bli för långt!  Har ni några frågor ställ dem i kommentarerna. Del två kommer snart!

Tisdagen den 12:e Februari datumet jag haft inbokat i veckor för en bedömning av igångsättning pga mitt mående fysiskt men främst psykiskt i o med min förlossningsrädsla. Eftersom veckan innan detta datum hade innefattat så mkt förvärkar, hinnsvepningar osv viste jag att jag redan var öppen & det jag förstod från läkarsamtalet när detta datum sattes samt vad min bm också förstått så skulle jag sättas igång idag. Det läkaren ville var att min kropp skulle vara något mogen och redo för en förlossning. ”Drömläget” var att det startade av sig själv eller att de skulle räcka med att ta hål på hinnorna.

Jag skrevs in på förlossningen 7:30, vi fick samma rum som när jag skulle sättas igång med Wiggo. Jag blev ombedd att lämna urinprov sedan uppkopplad på ctg. Jag kände av förvärkarna men dem gjorde inte speciellt ont men jag kände när dem kom ganska regelbundet ändå. Vi fick sitta där med ctg i en dryg timma innan det kom in en barnmorska & två läkare. Barnmorskan kände jag igen för henne hade jag pratat med i telefon nästan alla gånger jag ringt in under graviditeten hon hade nästan lärt sig mitt personnummer så jag kände mig ändå trygg med henne eftersom hon visste hur jag haft det. Läkarna var för mig två helt nya ansikten & det kändes sådär..

Den ena läkaren började att göra en koll av tappen, hon verkade ha svårt att hitta rätt o de var ganska obekvämt. Hon bad den andra läkaren att också känna som sedan säger de orden jag absolut inte ville höra. ”Vi är inte där än, målet var en helt utplånad tapp & du har en bit kvar tills vi är där så vi får boka en ny tid”.


Där bröt jag ihop totalt. Tog på mig mina byxor igen o bara grät o grät.. jag fick knappt någon luft jag ville helst av allt bara springa därifrån och aldrig mer komma tillbaka. Jag var helt inställd på att bli igångsatt. Läkaren bad mig att förklara varför jag blev så ledsen, orden kom knappt fram. Jag försökte ändå förklara att jag var inställd på en igångsättning just för allt som hänt veckan innan att kroppen min ändå var på g. Jag försökte förklara att jag inte orkar en dag till varken psykiskt eller fysiskt jag hade ingen ork kvar helt enkelt.. av att varken få sova, kunna äta eller ens orka ta hand om mig själv o minst sagt klara av att ta hand om en tvååring. Jag bad verkligen på mina bara knän om hjälp.

Dem tre gick ut från rummet för att prata ihop sig. Viktor försökte trösta mig men jag stötte bara undan honom o sa åt honom att inte röra mig. Allt blev bara svart & jag ville inte uppleva det jag just nu befann mig i. Läkarna & bm kom in igen och förklarade att dem övervägde mitt mående mot att kroppen inte var där dom egentligen ville men att de bestämde att sätta igång mig med hjälp av medicin men vi skulle vara inställda på att det kommer ta tid och kan bli bebis först om några dagar. Just den dagen var det lugnt på förlossningen & risken var annars att jag skulle bli hemskickad och sedan få komma tillbaka men att de skulle vara fullt på förlossningen.

Eftersom jag mådde väldigt illa & inte hade fått i mig frukost blev ja ombedd att försöka äta lite för att sedan starta med första dosen av den medicin cytotec som skulle hjälpa till att utplåna tappen & starta igång förlossningen. Vi gick ut & åt i matsalen jag fick i mig en macka & lite juice innan vi återvände till salen & jag fick första dosen cytotec klockan 9:10 för att då även bli uppkopplad igen på ctg i en timma.

 xoxoEllen

Gillar

Kommentarer

Millasmat
Millasmat,
Så skönt att de lyssnade till slut. Jag tycker det är svårt att få dessa läkare att lyssna.
nouw.com/millasmat
bolmgren
bolmgren,
Sådär var det för mig med Wilma. var lovad, kom dit, blev hemskickad o jag var sååå otrevlig. Dom vägrade o jag fick gå i en vecka till. Man ska aldrig lova något till en höggravid 😅
nouw.com/bolmgren
IP: 82.99.3.229