Jag skäms så mycket

Som jag har funderat på om jag ska berätta något men jag vet att frågorna kommer komma snart.. Igår blev jag sjukskriven & Viktor är nu pappaledig. Denna vecka har varit hemsk, jag har för det mesta gråtit av smärta, samtidigt som stressen gror inom mig men jag har noll energi eller ens lust till något.

Efter ett samtal med min psykolog igår så fick jag en akuttid till läkaren. Jag behöver ta det lugnt även om jag inte är sängliggandes sjuk så sjukskrev läkaren mig. Jag måste koppla av, ta de lite lugnt & ge magsåren en chans att läka. Men jag ska absolut inte bara ligga i sängen/soffan utan ändå försöka göra saker tex promenader i den mån jag orkar.

Jag däremot skäms så otroligt mycket. Skäms för att jag sätter Viktors jobb i ”knipa” dom har supermycket att göra & jag är ju inte sjuk så jag inte tar mig upp ur sängen men ändå så pass att jag behöver ta hand om mig själv och min kropp. Jag har knappt kunnat bära barnen mot mig denna vecka definitivt inte Wiggo. Det gör så ont.. Jag skäms för att mitt mående påverkar hela familjen just nu, & folk runt omkring.