EN MAMMAS VÄRSTA DAG

Hej vänner.. här sitter en mamma fylld av ångest. Allt har gått fel denna eftermiddagen & jag ville helt ärligt bara gå ut genom dörren & komma tillbaka om fem år. Denna trotts, utav ingenting utlöstes ett utbrott utan dess like. Samtidigt som min minsta skriker efter min uppmärksamhet så brister det för mig. Jag orkade inte, Wiggo skrek, smällde i dörrar, sparkade och slog mig, tillslut skrek jag med precis lika mycket. Wille somnade, den stackaren, jag känner mig som en hemsk mamma idag på riktigt. Wiggo somnade i allt skrikandes & fast han inte sover på dagen längre lät jag honom sova för att själv kunna andas. & kunna få en stund ensam med Wille som sökte närhet & ammas. Vi har senaste dygnen ammat konstant, jag menar verkligen konstant. Här snackar vi om att amma i 45-60 minuter för att sedan ta MAX 15 minuters pause innan det ska ammas exakt lika länge. Hur det ens är möjlig när vi ammat som vi gjort vaknar jag upp med ett varmt & så ömt bröst, mjölkstockning?!. Som om inte det vart nog har jag återigen så ont i livmodern, liknande grov mensvärk jag hade när mensen kom tillbaka efter förlossningen med Wiggo. Känns dock på tok för tidigt för att den ska komma tillbaka redan.

Såå hur har er dag varit? Min dag har med andra ord varit piss.. Livet som tvåbarnsmamma har varit tuffare & hårdare än jag någonsin föreställt mig. Idag ringde jag psykologen på bvc som skulle kontaktat mig efter 2 mån kontrollen, jag behöver någon utomstående att prata med allt detta om. All press, all ångest, all stress. Det tar emot att säga sanningen men just så här är livet just nu.