Om två veckor skulle vi ha gift oss, ja faktiskt mindre än två veckor.. Det känns i hela mitt hjärta, jag har tappat allt sug för att ens börja om & planera bröllopet på nytt.. Jag känner bara förlust & ledsamhet över vårt bröllop vilket känns så tråkigt. Tanken har slagit mig att börja om helt med planeringen. Skrota alla idéer & tankar & tänka om, tänka nytt. Det har ��ven väckts tankar hos mig att sälja min bröllopsklänning som jag älskar & köpa en ny. Problemet med den klänningen som finns hemma i garderoben är just att den blivit för för stor.. Jag älskar klänningen men efter min stora viktnedgång så är klänningen allt för stor. Kanske är det då bättre att sälja den & köpa en helt ny.. Allt kanske kommer kännas roligare att planera igen om jag börjar om helt på nytt?

Ni som tvingats flytta fram ert bröllop pga pandemin eller andra orsaker, hur har ni gjort? Har ni hållit er till er första plan eller har ni tänkt om helt ? Det enda jag inte kommer släppa är tjejen som ska sjunga på vårt bröllop. Hennes röst är magisk & låten hon ska sjunga från mig till Viktor gör mig knäsvag.

Så var det Måndag igen, denna helg swischade förbi snabbare än någonsin & jag fick typ ingenting gjort känns det som. Nu har dessutom veckans första arbetsdag sprungit förbi i en rasande fart & det börjar snart bli dags för alla kvällsbestyr. Idag ringde jag kyrkan & bokade om vårt bröllop, så tråkigt beslut men jag försöker intala mig själv att nu kommer vi kunna göra det ännu bättre. Barnen kommer vara större nästa år, förstå mer & orka vara med mer. Mina tärnor kommer inte ha nyfödda bebisar så dem kommer kunna fira min bröllopsdag på ett helt annat vis. Vi kommer kunna spara ihop mer pengar till en fetare fest & jag kanske kommer kunna äta upp mig så min älskade brudklänning inte är tre storlekar för stor..

Jag kommer nog börja om en del i planeringen, börja om från början på vissa punkter för att få en nystart & nytändning. Jag kommer troligen ta en pause i planeringen innan jag börjar om på nytt på vissa fronter. Det kanske var tur ändå att det inte blir något bröllop i år för jag ligger så långt efter i planeringen så det hade nog blivit stressigt att hinna med allt om vi skulle ha gift oss nu i sommar.. Jag såg sjukt mycket fram emot att få bli fru Ljungbäcker om bara några månader men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge eller hur? & jag har ju ändå väntat i flera år, då kan jag nog stå ut med att vänta ett år till.

Sommaren närmar sig, sommaren då vi tänkt gifta oss. Jag ska bli fru Ljungbäcker, men inte i år.. Vi har vetat om att detta skulle komma att ske, men har dragit på det. Vi skickade aldrig ut inbjudningarna o Februari som var tänkt. Dom ligger fortfarande helt orörda i hyllan. Nu har vi officiellt tagit beslutet att skjuta på bröllopet ett helt år.

Vi lever i en pandemi & jag har länge haft is i magen men det ser inte så ljust ut & vi måste självklart förhålla oss till alla restriktioner som finns, Max 8 pers räcker inte för att vi ska kunna gifta oss på de sätt vi vill tyvärr.. Tråkiga beslut måste ibland tas ..

Jag fick för ett tag sedan hem mina smycken jag beställt till just bröllopet men de har inte ens känts kul att öppna paketet. Nu gjorde jag det & fällde en liten tår, det är exakt vad jag gör när jag tänker på vårt inställda bröllop, fäller en å annan tår & känner mig bara ledsen..